bortapaobestamdtid

"Nu finns det ingen återvändo...." säger jag och gröper ur det sista ur ljushållaren jag hällt upp havregryn och russin i.  Ellen ställer ner sin kastrull m gröt och tar skeden ur munnen: "Fan...."

I kylen har vi chili, fyra öl och en mango kvar och vi vadar fram i smutskläder, disk och vinglas. Om någon timme ska vi äta hemmabakad Pfitzauf hos några ev nya vänner! Vi kanske behåller dem om vi inte sjunger Bruder Jakob på franska och tyska i kanon (jag på låtsastyska) eller sippar vodkan vi spiller ut på bordet av ren reflex.

/ Big

Och en annan där vi inte lever upp till vårt bloggarrykte riktigt lika väl

Vi har kommit överens om att gårkvällen får fem av fem toasters. Jag lirkade mig in på avskedsfestandet för en jobbarkompis på en grym bar som hette KDR. När vi väl hittade till den ohittbara baren hängde vi dock knappt med mina arbetskamrater, utan planterade oss vid bardisken och hängde med den ena coola tysken efter den andra.

Det är ett sant mirakel att jag varken spydde igår eller imorse med tanke på att jag satte i mig en halv flaska vin och lätt över tio vodkashots. Men fylleskyddsängeln måste ha varit med mig för jag mådde prima! Detsamma gäller för Emma, även om hon var lite halvförvirrad imorse...

Förbannar vårat fylleresonemang att vi kunde stöka ner hur mycket som helst igår och ta tag i någon sorts städning idag. Jo, tjena, det kommer ju hända. Vi skjuter på städningen till imorgon och då finns det inga ursäkter eftersom min fina älsklings-Hanna kommer på kvällen!

Vad mer, vad mer? Jag lagar just nu lördagsmiddagen: ett kilo pommes frites och två färdigpizzor som snart ska sättas in i ugnen. Överviktig än? Nej, men jag jobbar på det.

Min hjärna är inte riktigt med idag, därav detta totalt meningslösa inlägg




Bilder från igår dååååååååårå



Ett par mogna glas vin




Nu laddar vi om för ikväll! Man kan ju inte äta pizza utan öl och man kan ju inte dricka öl utan att dricka vin och så vidare i all oändlighet hahahaaaaaaaaaaaaaa

Ligger i sängen m värsta förkylningen/febern tillsammans m Cougar Town. Har bara tagit mig utanför dörren för att jag skulle ta en promenad men köpte istället McDonaldsglass och gick hem igen... Äsch, ska ta nå värktablett, kämpa mig upp och laga nå fisk till Ellen & mig för guess what..... vi försöker på allvar att vara veggies. Såna där fiskveggies men ändå! Sedan ska vi kanske träffa vår vän Nils som fyller år idag.

Jag på min madrass, nöjd över att jag slipper röra på mig:

Jag gick på allvar och lade mig igår kl 22.12 och kom på mig själv med att inte gått till sängs före kl elva sedan minst ett år tillbaka. No jokes. Det där med skev dygnsrytm har alltid varit en stark sida hos mig, skev rytm överlag är nog en stark sida. Tror till och med att man kan kalla det en del av den jag är.

Här i Berlin har Ellen smittat mig med 2 obsessions. En är att båda äta och LAGA mat. Det är ju... kul? Jag har spenderat massor av mina arbetslösa timmar m att försöka hitta billiga recept på god mat jag kan laga SJÄLV, utan min stöttepelare Ellen som jag kan gråta emot om jag bränner löken, inte vet hur jag ska öppna en konserv eller hur jag skalar en potatis. Jag bakar bröd minst var tredje dag och tänkte efter det här inlägget sätta mig och sy i lite loppiskläder.

Det andra hon har smittat mig med är Cougar Town. Jag är totalt besatt. Screw HIMYM till exempel. That 70's är fortfarande som en värmande filt i vintermörkret och även perioder då jag inte streamar det som en galning så vet jag ändå att det alltid finns kvar. Som en extra mor! Därför kan jag inte säga att Cougar Town är min nr 1-serie, än..... men silvermedalj kan den stolt bära.

Nu kanske någon tänker "ska hon inte skriva om någonting annat, hon är ändå i CoOOLtOOwN BErLIIIn" Jo ja, Berlin är en helt GAAALEN STAD, yeah. Graffitti på hyreshusen, små och retro barer m VINYLER PÅ VÄGGARNA och typ bokhyllor, typ killar m rätt bågar och skor (har aldrig någonsin kollat in en killes skor), pretentiösa artister, clubs open 24/7, överprisade små caféer ala retro once again und zu weiter.

Mycket av det där tycker jag om, men gud vad det inte är därför jag är här. Jag tycker om allt det där då det inte känns krystat helt enkelt. Det där med att det känns krystat kanske ligger hos mig till viss del, kanske helt och hållet. Har dock hittat mina ställen som känns... vad ska jag använda för ord, levande? Till exempel då jag och Ellen hamnade på en liten underground klubb en torsdag där de spelade riktigt bra musik m de här cirkusgunget jag är så svag för. De hade också garnnystetråd som en hinderbana över dansgolvet. Kommer inte ihåg vad stället hette men jag hittar åtminstone dit, så snabbt jag köpt mig en kamera ska jag ta lite bilder!

Ska skriva ett kärleksinlägg om Ellen också, jag är henne skyldig ett + att hon är ju faktiskt min Ellen. Sedan är det så sköööööönt att bo med henne. Lätt att tro på va efter de senaste två inläggen? Lite slag får man ta som Hausfrau..... Jag älskar hur hon kan utbrista "för att man är GRAVVE" när jag frågar varför man någonsin skulle få för sig att köpa det alkoholfria vinet på Kaufland för att sedan säga "fan jag hatar mig själv för att jag kunde uttrycka mig så fult" efteråt.

Så länge!

Nej usch, klarar inte av det förra inlägget trots min uppenbara ironi. Får dåligt samvete. Förlåt, Emma, förlåt.

Jag älskar ju att laga mat! Om jag inte varit tröttheten själv skulle jag nog orkat göra ett glädjeskutt för att jag får laga maten helt själv idag. Jag är besatt, tänker på mat mest hela tiden, vill gå och lägga mig så jag får gå upp och äta frukost, räknar minuterna till middagstid. Jag njuter av att planera vad vi ska äta, handla, laga mina underbara rätter och förstås att äta dem. De senaste dagarna har vi också börjat räkna ut hur mycket våra portioner kostar under tiden som vi äter, vilket tar njutningen till en helt annan nivå. Min besatthet över mat har minst sagt växt sen jag flyttade. Och den har smittat av sig på Emma, vilket går ut över min förmåga att utöva min besatthet. Emma vill lära sig att laga mat, och vara med och bestämma och jag måste verkligen anstränga mig till det yttersta för att inte låta kontrollbehovet och matobsessionen ta överhanden och springa fram till Emma, rycka pastapaketet ur hennes hand och skrika "MIN MAT! MIIIIIN MAT!". Man måste ju försöka bete sig.

Men på tal om mat. Idag, alltså min första dag på jobbet (som om alla inte visste det), kom jag beredd med en burk naggande god potatis/morots/tomat/curry/svamp/lök/allt annat man kan tänka sig-soppa som jag skulle äta till lunch. Tycker det känns lite jobbigt att behöva börja äta lunch eftersom vi snålat och satsat på feta frukostar och middagar och knappt någon lunch sen vi kom hit. Jag är ju faktiskt i första hand snål och nu blir det alltså ännu en måltid att betala för per dag.

Iiiiallafall, såg något i jobbmailboxen om någon form av knytkalasbrunch som då skulle äga rum idag. Jag visste uppenbarligen inte om den = hade inte anmält mig och inte heller tagit med något. Den lilla tjockisen i mig satt hela förmiddagen och hoppades på att någon skulle vara snäll nog och ändå bjuda in den nystartade praktikanten och såklart kom lyckan i form av en Stefan och sa att det fanns så mycket så jag kunde ta för mig också.

Nu kom dock dilemmat. Jag hatar när folk ser när jag äter, speciellt totala främlingar som jag vill imponera på och speciellt när jag äter slafsigt och jävligt och det är brunchbuffé med hur mycket onyttiga saker som helst. Å andra sidan var jag hungrig som en varg och buffén var helt otrolig med hur mycket god mat som helst. Så valet stod mellan att försöka vara den svala nya tjejen som lungt tuggar i sig en normal portion av lite olika lunchrätter, kanske nibblar på en bit kaka till efterrätt, men lämnar ändå större delen för så sugen är jag ändå inte ELLER att ge mig hän åt min överviktiga sida, slicka papptallriken efter det sista av potatissalladen, hämta mer flera gånger, ta inte en inte två utan FYRA bitar chokladkaka och inte lämna ens den minsta lilla smula.

Pax att inte berätta vilket det blev :'(

Vad är det här?

Kommer hem från en lång dag på jobbet och Emma är inte ens hemma?! Med andra ord: ingen mat på bordet, inga små fingrar redo att massera Big papas fötter, ingen nyöppnad öl på vardagsrumsbordet för att släcka efter-jobb-törsten, inte ens en rumpa att smacka till opassande för att sedan skratta ett obehagligt, lite slem-i-halsen-aktigt skratt. Vad är det för poäng att fara till jobbet varje dag och dra in levebrödet till sambon så hon kan roa sig dagarna i ända om jag inte ens får något tillbaka!

Nä, nu ska jag sitta exakt så här



i fåtöljen med ögonen på dörren tills hon vågar sig hem igen. Och då jävlar. Då är handflatan varm och redo. Redo för lite disciplin. Då ska satmaran lära sig

Alltsåååååå jag orkar inte. Spotify säger nu åt mig att jag inte kan fortsätta använda det om jag inte uppdaterar mitt land på min profile. Går självklart in på min jävla profile eftersom jag aldrig någonsin haft mer lust att lyssna på Fleet Foxes än jag har nu (vill ha det jag inte kan få, jag vet) men oj då, när jag ska välja ett annat land i land-listan finns det BARA ETT LAND ATT VÄLJA PÅ: Sweden?!?!?!?!=!??!?!=

Vad är problemet? Varför gör Spotify så här mot mig? Ska jag verkligen behöva typ maila någon prepubertal Spotify-nörd för att kunna lyssna på lite JÄVLA musik!? ARRRHGHHGGHHHH *gråter blod*

Fyra ananas(ar?), tolv avocados, åtta lime, tre mango och fem tomater till en kostnad av 6 euro ≈ 50 kr



Två starbucksmuggar storlek grande till en kostnad av 0 euro ≈ 0 kr

Idag sov vi alldeles för länge. Jag kom i säng efter fyra och Emma raglade i säng gud vet hur mycket senare än så. Kom inte upp ur sängen förrän efter två och gjorde inget vettigt förrän efter tre. Ändå har vi jättemycket att göra idag = problematiskt

Till exempel måste vi:

• Åka till turkiska marknaden och köpa tomat, paprika, avocado, lime och bananer
• Åka till Kaufland och köpa basvaror, fisk och sprit (!!)
• Åka till ett Starbucks långt från vårt hem dit vi aldrig behöver komma tillbaka och ta en stor fika (av hemlig anledning)
• Laga ugnsbakad torsk med tomat och vitlök och potäääter
• Dricka drinkar och en och annan Staropramen (coolt)
• Hitta till ställen
• Gå på konsert eller hiphopklubb eller födelsedagsfest
• Bestämma oss
• Ha kul

Ikväll firar vi mitt nya jobb med sekt och nyfunna vänner. Emma förväxlade just sminkborttagning för ögonen med nagellacksborttagningen, vi hoppas hon inte blir blind.

Berlin är kallt, men samtidigt väldigt varmt.

Imorgon väntar turkiska marknaden och hiphop-klubb, men ikväll ska vi bara njuta, njuta njuta

Vet inte om det var hatten, mitt nya läppstift eller det faktum att jag är en människa man dödar för att få anställa, men jobbet är mitt. Från och med måndag är jag den nya praktikanten på Webpotentials här i Berlin, på heltid.

Idag har varit en minst sagt händelserik dag. Det mest nämnvärda hände dock när jag kommit hem från dagens tur ute på stan och skulle börja med middagen.

Två våningar ovanför oss bor det den raraste tanten i världen, som (vi tror) heter Christine. Hon har fått hjälpa oss vilsna flickor med att öppna konservburkar och att få dammsugaren att suga upp smutsen istället för att putta runt den (eller det har vi ju faktiskt inte lyckats med än, men försöka duger). Iallafall, en till konservburk skulle öppnas idag så jag gick upp med vår konstiga tyska konservöppnare och tänkte att Christine kunde visa mig hur man gjorde så vi kunde sköta våra konserver själva i framtiden.

Jag plingar på, hon frågar som vanligt vem det är, jag announcar mig och hör hur hon rasslar med nycklarna för att låsa upp sin dörr. Rassel... rassel-rassel. I flera minuter rasslar det och till slut ropar hon lite panikslagen "I can't get it open! I can't get out!". Vad svarar man på det liksom? Jag typ skrattade till lite och fick väl ur mig något "Oh... Try again!". Och hon tryar och hon tryar, i vad som kändes som en evighet försöker hon få upp den jävla dörren. Hon beslutar sig för att låta mig försöka utifrån och vi kilar in en nyckel genom en liten springa i dörren. Jag har tyvärr ingen lycka med låset heller, och stämningen börjar nu bli lätt panisk. Vi rycker båda i handtaget från varsitt håll, hon ropar "Scheisse" och "I can't get out! HELP!" om vartannat.

Till slut säger hon åt mig att plinga på hos hennes granne och medan paniken stiger hos oss båda fifflar nämnda granne inne i sin lägenhet ett bra tag innan han väl kommer ut. En hel del "Is he there? Allo?" från hennes sida och ett par "He's coming! He's coming soon!" från min hinner avverkas, men till slut kommer den nästan enbart tysktalande gubben ut i trapphuset. Han försöker också med nyckeln utan någon framgång och nu står mina två äldre tyska grannarna på varsin sida av en dörr med ett uppenbarligen trasigt lås och skriker åt varandra på panikslagen tyska. Själv står jag där med min dumma jävla konservburk och kan bara betrakta kaoset jag orsakat.

Gubben hämtar iallafall en hel harang av verktyg, Christine skruvar loss hela låsanordningen från insidan och vi står där alla tre och försöker rucka loss den. Till slut, till slut, glider dörren upp och den uppskärrade stackars Christine kan pusta ut. Tillsammans med mig och granngubben. Nu följer en minst lika lång procedur med att försöka se till så detta inte händer igen. Gubben hämtar skruvmaskin och tar loss alla möjliga saker ur låset, det ojas och suckas och än en gång står jag där med min satans jävla konservburk och känner mig som den största klunsen någonsin.

Så när granngubben springer in i sin lägenhet för att hämta något till av sina miljarder verktyg frågar den raraste, finaste Christine mig "Oh, what did you need help with?". Har jag någonsin känt mig dummare än när jag sträcker fram burken med kidneybönor och en gammaldags konservöppnare och klämmer ur mig "Hehe, could you teach me how to open this?"? Svar nej, det har jag inte. Hon öppnar iallafall burken åt mig, vi inleder ett långt samtal om konservöppnare, jag säger att de svenska är mycket bättre, granngubben droppar att han bott i Malmö ett halvår och kan lite svenska bara sådär och hämtar dessutom sin motordrivna konservöppnare som är mycket bättre än någon annan och åh den kan vi hitta där och där och konservöppnare heter så och så på tyska.

Efter ännu mer fifflande med det trasiga låset, och ännu mer dumt stå-och-titta-på-ande från mig, den här gången med en öppnad konservburk i handen, kan vi konstatera att låskaoset förmodligen inte kommer att upprepas, och om det gör det har Christine båda våras nummer och kan ringa på hjälp.

Jag stapplar ner till lägenheten igen och känner mig helt utpumpad. Jag som bara ville öppna en burk med bönor.

Efter att ha gjort exakt allt vi kommit på för att få internet i lägenheten att leva igen, satt jag idag och pillade lite på Safaris nätverksdiagnos. Vet inte om den funkar bättre än Chromes eller Firefox's eller om det var sättet jag vinklade rautern när jag startade om den, men hux flux fick jag internet att återvända från de döda. Nu behandlar jag datorn som en tidsinställd bomb, som om allt kommer lägga ner om jag inte behandlar den som min egna lilla bebis, men det är ett fruktansvärt lågt pris att betala för att ha internet igen!

Vi lever. Internet lever inte. Förhoppningsvis lyckas vi ateruppliva det ikväll. Hall tummarna.

På väg hem från storhandlingen klev Emma i något otrevligt... Tydligen har inte staden så mycket pengar att lägga på renhållning, plus att vi halvt bor i slummen. Då kanske man får räkna med bajsskor någon gång ibland...

Vårt vackra kök och den där satans vinflaskan


Matlycka




I U-bahn



Nu ska vi ta oss i kragen, sminka våra nyllen och komma ut från lägenheten (vi lovade igår innan vi somnade att vi skulle vara ute innan ett...) En dag av secondhand-shopping väntar! Vi vill fylla alla klädhängare till spränggränsen

Nu går vi ut och gör Berlins nattliv en tjänst

Efter nio timmars bussresa UTAN SÖMN för att jag försökte komma över mitt denialstadie vad gäller att jag flyttar!
Sedan hoppade jag in i en taxi och förde mitt första tyska samtal! Taxichauffören var som på köpet nasty och frågade gång på gång när vi skulle ses igen, men inte kunde det ta bort mitt hypade humör - jag var ju framme i Berlin!


jag och GUMMAN, glada över att vara tillsammans!

Emma har äntligen äntligen kommit fram!



Tur att vi har två dörrar till sovrummet hehe

Bara nio timmar tills min sambo anländer!

Märker att det är svårt att beskriva sin bästa vän såhär i textform... Jag vill ju inte att Emma ska känna sig besviken när hon läser detta, skulle hellre se att jag rörde henne till tårar. Men då blir det ju direkt sjukt mycket press. Måste prestera. Måste göra den bästa beskrivningen av en vän som någonsin gjorts. Skrivkrampen är ett faktum.

En lista kanske. Ja, jag ska nog lista Emma. Här kommer Emma Aasa, i listform.

Emma är

• Smart, rolig, omtänksam och så vidare i all oändlighet. Det är väldigt svårt att säga ett ont ord om Emma, hon är nog den godaste människan jag vet. Och hon vet saker och hon har humor och hon är precis lika grov som jag och jag älskar det!
• Stark. Att inte tillåta sig bli trampad på, att stå upp för sina åsikter, att HA åsikter överhuvudtaget och kämpa för dessa, att vara passionerad över det man tror på, att fanimej tro på något, ja allt detta är saker jag värderar sjukt högt hos en människa. Givetvis har Emma så det räcker och blir över. Jag respekterar henne och kan väl också känna mig rätt stolt om man nu får säga så
• Den vän jag känt allra längst, utan någon som helst konkurrens. Jag och Emma fann varandra i ettan och insåg nog direkt att vi var som gjorda för varandra. Jag tror säkert att min onormalt mogna sjuåriga hjärna visste att alla andra vi umgicks med (ja, alltså jag och Emma var ju som ett paket, det var väldigt sällan vi umgicks på tu man hand med någon annan, och isåfall kändes det lite småskumt att inte ha sin bundsförvant där) säkert skulle trilla bort någonstans på vägen, och att den enda som faktiskt betydde något var Emma. Nu har jag visserligen andra vänner som betyder oerhört mycket för mig (tur är väl det), men jag är fortfarande övertygad om att Emma och jag kommer att grow old together *paus för tårtorkning*
• Snygg!!! Jag får inte glömma det viktigaste! Hon är en sight for sore eyes, min Emma. Det kan nog ingen säga emot

Informationsmässigt kanske det här var den sämsta personbeskrivningen någonsin, men vem fan bryr sig om att Emma är 165 lång (?), bott i Skåne de senaste sex åren av vår vänskap och gillar exakt samma lösviktsgodis som jag? Ingen!

Förutom det sista... det är faktiskt relevant information.


Bevis nr 1

Vi hörs där!

... och hittade de här bilderna. För er som inte vet/känner igen dem så är det mina småsystrar Moa och Matilda för en hel del år sedan. Skulle investera i en krympningsmaskin att stoppa er i då ni är som jobbigast :) Ni vet att jag kommer sakna er.

Sitter nu och scannar in mina gymnasiebetyg och skriver CV på engelska samtidigt som jag fixar hemförsäkring och andra blablablasaker. Jag som på allvar inte kan gå och smsa samtidigt. Kan knappt prata i telefon samtidigt som jag har tuggummi i munnen. Har inte packat än även fast jag skrivit 48953084909099 ggr att jag ska vid det här laget. Men bättre sent än aldrig, om några timmar ska jag bege mig mot Malmö. Har flyttat ut ur huset i Simris nu med bara några prylar kvar på vinden. Den insikten slog mig i skrivandets stund, hehehhe känns lite konstigt.

Inom kort kommer en presentation om både mig och Ellen. Nu vill jag precis som henne slå mig till ro i vår lägenhet, handla mat (brownies) på Kaufhaus och jubla över vinpriserna.

Vaknade av att solen lös skamlöst starkt genom det enorma sovrumsfönstret och kände att jag kanske skulle våga mig på att beblanda mig med allmänheten idag. Sminkade mig i förmodligen en och en halv timme, målade naglarna väääldigt långsamt, bytte kläder några gånger, sen när det inte fanns några ursäkter kvar tog jag mig äntligen ut.

Gick till det helt sjukt stora shoppingcentret down the street för att fylla skafferiet med något annat än Super sandwiches och gelésylt. Ja, blablabla, handlade massa goda och nyttiga grejer, men det absolut värdaste jag fick ut av detta besök till affären var alkoholpriserna!

Herre min je, en liter vin för 17 kr?
Kajsa hör på detta, en sjua vodka för 45 kr?!
Och såg jag fel eller kostade ett sexpack staropramen kring trettiolappen? (5,0%, jag dubbelkollade)

Oi ve, hur ska detta gå?

*klad*

Från att ha varit i princip sysslolös (låter mer lyckat än arbetslös, eller? hehe, dåligt försök) så har jag haft tusen saker att göra. Kör på Ellens stil och har hunnit med ungefär två av alla dessa. Ska göra resten imorgon samtidigt som jag passar min fyraåriga brorsa. Jag testade en gång att färga håret, min kära Veronica hjälpte mig, samtidigt som vi passade honom och det gick ju som det gick, kan bjuda på en bild så snart jag lärt mig att ladda upp bilder. Det roliga var att vi gav oss på att slinga mitt hår sisådär 8 timmar innan jag skulle upp till min studentfrukost... Så det var bara att dra ner den SUPERSNYGGA (tycker ni inte den är läcker!?) studentmössan över öronen och se glad ut. Hur som helst, jag gör ALLTING i sista sekund, inga undantag. Jag hoppas det finns några likar där ute! Några andra som inte går med ramlösaflaska och äpple i väskan på väg till ett heltidsarbete efter att ha fixelifixat allting som ska fixas i god tid.

Helgen har varit riktigt grym. Hemma hos min bästa vän Emil styrde vi avskedsfest då han ska till Australien och jag då till Berlin. Det var en fin fest där vi dansade till kl 04.00. Lägger upp några bilder därifrån då jag har chans att sno dem från facebook.

Nu ska jag ge mig på att packa! Längtar efter Ellen och Berlin.

Kanske bloggen är lite upp och ner, nu när vi är på olika ställen men det är lugnt - snart vävs våra båda liv in i ett intressant liv, i en stad, en lägenhet som ger bloggen lite mer ett och samma koncept. Berlin blir en tråd & de andra, ja de får vi helt enkelt spinna fram. Ni får vänta och se, tills vidare ha det super!


/ Emma

Två saker som inte helt går ihop:
1. Idag sökte jag ett jobb som Eva i en Eva och Adam-reklamkampanj, ett av kraven var "You must look good in swimwear attire"
2. Ska alldeles strax hugga in på min andra omgång syltmackor gjorda på det vitaste brödet världen någonsin har skådat.

Nu kan man väl kalla mig inflyttad i lägenheten. Jag har lagat min första middag (ett hopkok av random saker jag hittade, som ändå lyckades bli gott) och packat upp min enorma hockeytrunk som gjort allt annat än underverk för min rygg de senaste dagarna.

Jag spelade egentligen in en fet video där man ser mer av sovrummet, men eftersom alla video-uppladdningssidor är cpdåliga så får denna blogg bara se mina fina kläder på fina galgar som sitter på den underbart fina klädhängaren. En riktig rundtur av l'apartemento får väl kanske vänta till Emma kommer med andra ord.

Lyckan! Det bor inte bara medelalders kinesiska man i mitt dorm, det bor ocksa rumanska hogre-an-medelalders man dar! Och med sig har de till och med en halvung rumansk kille som kan lite engelska och darmed satte stopp for min sociala svalt. Ar fortfarande halvradd for nagon form av gruppvaldtakt inatt, men de verkar snalla. Speciellt nu nar jag sitter i vandrarhemmets kok och zurfar. En av gamrumanerna ropar "Allo? Allooo?" och nar jag vander mig om far jag erbjudanden om ol, cola, kaffe och kanske lite, lite whisky? Kanner mig dock trakig och tackar nej till samtliga... Kopte en marsbar pa vag till besoket i lagenheten sa ska nog krypa upp i min slaf, satta pa lite Hakan Hellstrom, pula i mig chokladen och grata mig till somns.

Har Ellen på andra linjen och avslutar samtalet med: "nu ska jag hämta datorn och blogga lite"

Vänta lite, vad fan sa jag?

Likt den äkta gubbe jag inombords är - väntar ibland på att få se att hela mitt liv är en bluff och att jag drömt allting på dödsbädden - har jag ju aldrig trott på det där bloggandet. Min reserverade sida har alltid tyckt att det inte är så fräckt, det har faktiskt skrämt mig en smula, samtidigt som den där andra ordentligt barnsliga och uppmärksamhetssuktande har närmat sig tanken då och då. Så nu sitter jag här, det står 0-1 och den barnsliga sidan kan ta några lugna andetag då den reserverade ligger i underläge. Det här är ju trots allt mitt första blogginlägg.

Som Ellen innan skrev bor vi snart tillsammans i Berlin, det är också vi som tillsammans driver den här bloggen.
Hon är sjukt grym som redan bor där nere själv i väntan på mig då jag organiserar flytten från Skåne efter ett besök i Umeå - staden där jag och Ellen träffades för första gången som femåringar. Själv lämnar jag Malmö på tisdag kl 20.00.

Är jag taggad? Om jag är.

Jag tar mig härmed friheten att spräcka denna bloggs mödomshinnan. Emma har åkt hem från Umeå så att komponera ett första inlägg tillsammans blir problematiskt.