bortapaobestamdtid

Saker jag kommer sakna
Den fantastiska supermysiga lägenheten som vi vissa dagar inte ens ville gå ut ur för den var så bra. Att lyssna på Mikrofonkåt klockan tio på kvällen med middagen i ugnen, ett glas vin i handen och sminket på väg. Don Simon! Pastagratängen! Kidneybohnen (ja, det finns i Sverige också, men det är ju inte samma sak)! Kikärtsbiffar med potatismos! Ååååh dagsölen! Christians dåliga skämt som man inte kan låta bli att skratta åt. Christian överhuvudtaget. Klemens. Olli. Nils. Adam! Owen! De italienska bröderna. Tärningarna och alla andra lekar som förgyllde våra redan gyllene kvällar. Att sitta i varsitt rum i lägenheten och skriva "bajs" till varandra på facebookchatten och skratta som små ungar. Suse och Brigitte! Kan till och med dra till med att jag kommer sakna tyskan (dock bara väldigt få uttryck, typ "tschüss"). Åh U-bahnen såklart! Jakterna! Syndikat och KDR och fan till och med Drugstore trots att vi bara var där en gång. Alexa! Secondhandställena i Prenzlauer. Prenzlauer överhuvudtaget, med sina balla människor och grymma ställen. Flohmarkt am Mauerpark! Bratwursten, gözlemen, ååååh croissantsen och allt annat som vi ätit. De billiga priserna, uppenbarligen. Klia-sig-på-låren-dansen. Att bara vara allmänt mongo med världens bästa tjej. Svittige Svend (och lille Eigil-musen)! De överfyllda vinglasen som blev kutym. Gatorna, husen, marknaderna. Turkiska marknaden förstås! Att vara i en stad som man efter tre månader inte ens upptäckt hälften av. Gatumusikanterna. Att twista på vardagsrumsgolvet tills man får mjälthugg. Kiosken nedanför oss med världens snällaste gangster till ägare! All bekräftelse av okända (och oftast vidriga) killar. Att kunna snacka om vad och vem man vill, hur högt man vill, var man vill utan att någon nödvändigtvis förstår ett skit av vad man säger. Att spendera varje dag med sin själsfrände som förstår en bättre än någon annan eftersom hon är precis likadan. Att ha henne i sin armkrok längs Berlins gator. När hon säger "nattinussan" innan hon stänger sovrumsdörren och stannar uppe två timmar till i sin madrass i vardagsrummet. Att skratta tills man kiknar och sen skratta lite till.

Ja, det är väl ganska uppenbart vad jag kommer sakna mest. Att vara med min Emma. Emma överhuvudtaget. Alltid där. Alltid bäst. Alltid min. Det är ju du som gjorde Berlin till vad det var, min fina vän.



Saker jag inte kommer sakna
Att kånka min överfulla hockeytrunk fram och tillbaka mellan flygplatsen och tunnelbanestationer. Inget mer.

Förebild:




Och efterbild:




Ja, jag ser iallafall skillnad!!!


UPDATE:
Bättre bild:



Kolla så ljusa små ögonbryn lille jag har då totototo

Vi kör väl i kronologisk ordning.

Först och främst en från när Magnus och Hampus var här och vi skulle till Kreuzberg. Observera mina fantastiska lila ben.




En till accidental inspelning från igår. Jag berättade för Emma om min snuskiga dröm, som alltså som tur var inte fastnade på band he he *får er att undra*




Och så en liten del av vår kväll igår, med kanske en virrepinne för mycket under bältet. Men nykter kan man va i graven! (Skojar, mamma)



Pözzhej

Igår firade vi St Patrick's Day här i Berlin. Svenskor som firar Irland i Tyskland, vem visste att det kunde bli så bra?

Fixade till tänderna och med vinflaska i hand gav vi oss iväg till en St Paddys-parad som gick runt Kreuzberg. Trots snålkyla och duggregn var det fantastiskt roligt. Irländska flaggor delades ut, säckpipemusik spelades bakpå en cykel, folk hade på sig allt från gröna ponchos till orangea polisonger och alla var sjukt peppade och glada.

Efter en ordentligt lång paradgång och med håret stripigt av regnet och lösögonfransen på gränsen till att ha spolats bort drog vi oss alla till en texmex-restaurang som dagen till ära förvandlats till irländsk. Här bjöds det på Jameson, Guiness-sexpack, mat och efterrätt. Och riktiga säckpipor! Sjukt coolt

På något sätt tog jag och Emma oss in i bakrummet och lade vantarna på lite teatersmink. Jag mesade till det med orangea hårtoppar och gröna läppar, medan Emma gick all in och sminkade sig till världens finaste irländska katt.

Och vi skålade med irländare och amerikaner och afrikaner och tyskar och styrde upp irländsk folkdans utanför toaletterna och åt världens godaste mat och skrattade och skrålade och hade en otroligt bra kväll.


Så i efterhand: Happy St Patrick's Day!

Jag sitter instängd i köket och väntar på att någon mer ska kravla sig upp ur sängen och kanske ta sig an detta enorma diskberg som täcker 90% av all yta tillsammans med mig. Dock förväntar jag mig inget, vi gick trots allt och la oss efter sju imorse efter ett fantastiskt besök på KDR, så om mina fina vänner vill sova lite längre är jag inte en att klaga.

Som sagt så är Magnus och Hampus här sen i torsdags, och vi har spenderat hela helgen med att äta gott (cheeseburgare, pastagratäng, kikärtsbiffar från gudarna och världens godaste Ritter sport), dricka gott (Merlot, Captain morgan, Becks och margaritas) och älskat varandra in absurdum.

I torsdags wowade vi Magnus med second hand-kvarteren, i fredags förfestade vi inne på McDonald's med starköl och hamburgare och igår dominerade jag och Hampus dansgolvet tills DJ:en älskade oss lika mycket som vi älskade honom.

En jävligt bra helg med andra ord.


Om de tre vännerna bara kunde vakna nu så skulle vi kunna åka och göra Flohmarkt am Mauerpark till våran också...

Har skrivit nästan tio inlägg i denna jävla blogg sen Emmas senaste inlägg. Nu strejkar jag tills hon uppdaterar och drar sitt bloggstrå till bloggstacken. Tänker inte säga detta till henne IRL heller, utan hon får upptäcka mitt raseri när hon bemödar sig att gå in här nästa gång.

Hör du det, Emma? Nu är det din tur att bidra! För fan!



(hehe puss älskar dig skämtar ba lite)


(fast inte om strejken)


(så skriv något nu)

Photo booth-ljudtest från i fredags. E ja int gölli?

Sitter och snaskar på lite choklad och väntar på att Aasa-tvillingarna ska blåsa håret färdigt. Emma är på Legoland med lillebrodern så småsystrarna är lämnade i mitt våld.

Så nu ska vi göra Berlin. Det kommer bli kul....t

Alltså jag orkar inte. Hade en typ magtröja på mig ikväll. När vi gick genom Alexanderplatz möter vi tre killar i kanske 15-årsåldern och en av dem (han med glansig dunjacka, varför i hela fridens namn köper man en glansig dunjacka?) säger väl något i stil med "Får jag stoppa fingret i din navel?" och viftar med sitt äckliga finger framför mig.

Jag orkar inte.

Min PMS orkar inte.

Min lesshet passerade liksom slå in fejset-stadiet och gick över till att jag antingen ville ta lillknatten åt sidan och försöka med len röst tala lite vett i honom eller köra upp min feta mensmage i hans ansikte och ba "JA JÄTTEGÄRNA, ge mich deine finker!!!! WAAAAAAAAAH vift vift"



Gav honom dock bara en mördarblick och gick vidare. Såklart.




Men nästa gång... då jääääääääääävlar

Hittade nyligen den här bilden i Katies album från Grekland förra sommaren.

Finns inte ord för hur gärna jag vill vara så brun igen, liksom koooollaaaaa vilken babe

I måndags bestämde vi oss för att äntligen utforska Kreuzberg, denna fantastiska del av Berlin som vi mer eller mindre inte har sett.

Det var fittkallt så vi klarade bara att vara utomhus i lagom doser. Detta resulterade i ett besök på en dryckesbutik (obs, inte spritbutik utan helt enkelt en butik som säljer allt drickbart, typ läsk, öl, juice, vin etc). Här fick Emma en cider-obsession som behövde tillgodoses och i tron att vi då gjorde det och köpte en jordgubbscider köpte vi istället en öl med jordgubbssmak. Dessa kan ju smaka gott om jag inte minns helt fel från någon gång med Hanna, men den här ölen smakade rövhål. Med jordgubbssmak. Ick.

Anywho, vi såg en massa fina grejer i Kreuzberg, sen for vi vidare och sightsåg lite mer. Hittade ett café där vi fick cappucino och lyxcheesecake för 3 euro. DET NI! BLI IMPONERADE!

Blablabla nu har jag inget mer att säga, hejpa

Kvällen har gått i andlighetens tecken. Började med att Emma joinade mig i ett yogapass och var sjukt duktig (!!!), sen guidade hon mig genom lite meditation som avslutning. Nu känner vi för att bara lyssna på fioler och pianon och tillbe månen.

Namaste

Mycket gråtgubbar här lately. Speglar ju inte verkligheten riktigt faktiskt.


Lite updates kring vårt liv för tillfället:

• Igår hade vi dinnerparty med SVINgod lax (gjord av mästerkocken, yours truly)
• Idag sotade vi med havregrynsgröt till middag (klockan halv tio på kvällen)
• I måndags såg jag en mus på Kaufland, bland pastan... Traumatiskt, vill helst glömma det.
• Också i måndags blev vi bjudna på fika av killen som jobbade i kassan på fiket vi satt på. Fint på alla hjärtans dag sådär.

Inget mer at the moment... Men imorgon händer det grejer, jag ska köpa världens grymmaste jacka och visa den för alla våra läzare

(nej det blir aldrig gammalt att driva med bloggandet)

Jag har hittat min yoga-gud. Inget mer Hollywoodyoga med störig instruktör, nu när jag laddat ner Power yoga med Rodney Yee. Fantastisk man, fantastisk yoga, fantastiskt jobbigt. Fast på ett fantastiskt rätt sätt!



Klarade faktiskt denna pose, hur i helvete det nu gick till. Stod i den och skrek på Emma "Kom och titta, Emma, du måste se det här!!!". Hon var på toa och såg inte. Dagens stora sorg. Att Emma missade min Bow pose.

:'(

Och just det, för alla våra läsare som gnagt fingrarna till små blodiga stumpar i väntan på resultatet av femkampen: Ingen förlorade.

Tråkigt, jag vet.

Vi genomförde alla fem uppdrag båda två (öh otippat, vi är bäst?)




Men! Dock har jag ett svagt minne av att Emma under promenaden hem inatt sa att hon ändå ville ge sitt nummer till Ch Gross. Så slutet gott allting gott, nu går vi till Kaufland och delar ut lite telefonnummer!

/Black swan

Är i desperat behov av en dusch. Bordebordeborde verkligen skölja bort kaskaden av fett ur mitt hår, pudra näsan och ge mig ut i det soliga Berlin med min kära sambo.

Men jag trivs ju så bra här, i köket, framför datorn, med en färskostmacka, pappa på skypechatten och Emma i andra rummet på facebookdito.

Hårt liv jag lever alltså

Förbannar den satans Hollywood Yoga-videon. Mina ben är lika stabila som Ray Romano efter hans fru lämnat honom (fråga inte, har läst feministiska serieteckningar idag). Den superdeffade yogainstruktörens röst ekar fortfarande i mitt huvud. Jag skulle inte bli förvånad om bönorna, ruccolan och de stekta potatisarna kom upp samma väg som de gick ner...

Men ändå är jag fulnöjd.

Det är med skräckblandad förtjusning jag inväntar morgondagens (och följande dagar efter dens) träningsvärk.




OBS! Gammal bild!

OBS2! Kan fortfarande göra sådär ändå! Är vigare nu faktiskt!

OBS3! Ja, vighet är det bästa flaggskeppet jag har, så jag måste ta varje chans jag har att skryta om det. Jag skäms över mig själv, men jag gör det ändå.



OBS4! Nej, jag och Quasimodo är inte släkt.