Jag är hemma i Umeå igen
Saker jag kommer sakna
Den fantastiska supermysiga lägenheten som vi vissa dagar inte ens ville gå ut ur för den var så bra. Att lyssna på Mikrofonkåt klockan tio på kvällen med middagen i ugnen, ett glas vin i handen och sminket på väg. Don Simon! Pastagratängen! Kidneybohnen (ja, det finns i Sverige också, men det är ju inte samma sak)! Kikärtsbiffar med potatismos! Ååååh dagsölen! Christians dåliga skämt som man inte kan låta bli att skratta åt. Christian överhuvudtaget. Klemens. Olli. Nils. Adam! Owen! De italienska bröderna. Tärningarna och alla andra lekar som förgyllde våra redan gyllene kvällar. Att sitta i varsitt rum i lägenheten och skriva "bajs" till varandra på facebookchatten och skratta som små ungar. Suse och Brigitte! Kan till och med dra till med att jag kommer sakna tyskan (dock bara väldigt få uttryck, typ "tschüss"). Åh U-bahnen såklart! Jakterna! Syndikat och KDR och fan till och med Drugstore trots att vi bara var där en gång. Alexa! Secondhandställena i Prenzlauer. Prenzlauer överhuvudtaget, med sina balla människor och grymma ställen. Flohmarkt am Mauerpark! Bratwursten, gözlemen, ååååh croissantsen och allt annat som vi ätit. De billiga priserna, uppenbarligen. Klia-sig-på-låren-dansen. Att bara vara allmänt mongo med världens bästa tjej. Svittige Svend (och lille Eigil-musen)! De överfyllda vinglasen som blev kutym. Gatorna, husen, marknaderna. Turkiska marknaden förstås! Att vara i en stad som man efter tre månader inte ens upptäckt hälften av. Gatumusikanterna. Att twista på vardagsrumsgolvet tills man får mjälthugg. Kiosken nedanför oss med världens snällaste gangster till ägare! All bekräftelse av okända (och oftast vidriga) killar. Att kunna snacka om vad och vem man vill, hur högt man vill, var man vill utan att någon nödvändigtvis förstår ett skit av vad man säger. Att spendera varje dag med sin själsfrände som förstår en bättre än någon annan eftersom hon är precis likadan. Att ha henne i sin armkrok längs Berlins gator. När hon säger "nattinussan" innan hon stänger sovrumsdörren och stannar uppe två timmar till i sin madrass i vardagsrummet. Att skratta tills man kiknar och sen skratta lite till.
Ja, det är väl ganska uppenbart vad jag kommer sakna mest. Att vara med min Emma. Emma överhuvudtaget. Alltid där. Alltid bäst. Alltid min. Det är ju du som gjorde Berlin till vad det var, min fina vän.
Saker jag inte kommer sakna
Att kånka min överfulla hockeytrunk fram och tillbaka mellan flygplatsen och tunnelbanestationer. Inget mer.
Den fantastiska supermysiga lägenheten som vi vissa dagar inte ens ville gå ut ur för den var så bra. Att lyssna på Mikrofonkåt klockan tio på kvällen med middagen i ugnen, ett glas vin i handen och sminket på väg. Don Simon! Pastagratängen! Kidneybohnen (ja, det finns i Sverige också, men det är ju inte samma sak)! Kikärtsbiffar med potatismos! Ååååh dagsölen! Christians dåliga skämt som man inte kan låta bli att skratta åt. Christian överhuvudtaget. Klemens. Olli. Nils. Adam! Owen! De italienska bröderna. Tärningarna och alla andra lekar som förgyllde våra redan gyllene kvällar. Att sitta i varsitt rum i lägenheten och skriva "bajs" till varandra på facebookchatten och skratta som små ungar. Suse och Brigitte! Kan till och med dra till med att jag kommer sakna tyskan (dock bara väldigt få uttryck, typ "tschüss"). Åh U-bahnen såklart! Jakterna! Syndikat och KDR och fan till och med Drugstore trots att vi bara var där en gång. Alexa! Secondhandställena i Prenzlauer. Prenzlauer överhuvudtaget, med sina balla människor och grymma ställen. Flohmarkt am Mauerpark! Bratwursten, gözlemen, ååååh croissantsen och allt annat som vi ätit. De billiga priserna, uppenbarligen. Klia-sig-på-låren-dansen. Att bara vara allmänt mongo med världens bästa tjej. Svittige Svend (och lille Eigil-musen)! De överfyllda vinglasen som blev kutym. Gatorna, husen, marknaderna. Turkiska marknaden förstås! Att vara i en stad som man efter tre månader inte ens upptäckt hälften av. Gatumusikanterna. Att twista på vardagsrumsgolvet tills man får mjälthugg. Kiosken nedanför oss med världens snällaste gangster till ägare! All bekräftelse av okända (och oftast vidriga) killar. Att kunna snacka om vad och vem man vill, hur högt man vill, var man vill utan att någon nödvändigtvis förstår ett skit av vad man säger. Att spendera varje dag med sin själsfrände som förstår en bättre än någon annan eftersom hon är precis likadan. Att ha henne i sin armkrok längs Berlins gator. När hon säger "nattinussan" innan hon stänger sovrumsdörren och stannar uppe två timmar till i sin madrass i vardagsrummet. Att skratta tills man kiknar och sen skratta lite till.
Ja, det är väl ganska uppenbart vad jag kommer sakna mest. Att vara med min Emma. Emma överhuvudtaget. Alltid där. Alltid bäst. Alltid min. Det är ju du som gjorde Berlin till vad det var, min fina vän.
Saker jag inte kommer sakna
Att kånka min överfulla hockeytrunk fram och tillbaka mellan flygplatsen och tunnelbanestationer. Inget mer.
